Visdatabas

George Stephens manuskriptsamling (GSMS)

År 2004–2005 upptäcktes i ett par omgångar en större och hittills okänd manuskriptsamling i Växjö stadsbiblioteks arkiv. Närmare efterforskningar visade att samlingen, som omfattade ca 1 000 manuskriptblad med uppskrifter (originaluppteckningar och avskrifter) av folkvisor och annat folkloristiskt material, hade tillhört engelsmannen George Stephens (1813–1895). Med stor sannolikhet utgör samlingen en gåva som denne överlämnade några år före sin död till dåvarande Växjö stifts- och gymnasiebibliotek och som i deras ackvisitionskatalog är upptagen under rubriken ”Handskrifna uppteckningar af en mängd folkvisor, folksagor m.m. dylikt.” Växjö stifts- och gymnasiebibliotek blev senare under 1900-talet ett stifts- och landsbibliotek och detta ombildades så småningom på 1950-talet till Växjö stadsbibliotek. Bytena av huvudmannaskap i kombination med interna omorganisationer och flyttning till nya lokaler ledde till att den samling Stephens donerat till biblioteket successivt under 1900-talet hamnade allt längre in i gömmorna. Det blev sensation både i lokala medier och på riksnivå när samlingen återupptäcktes 2005.

George Stephens hade genom sina universitetsstudier i London i språk och forntidshistoria tidigt kommit att intressera sig för Norden som forskningsområde. Han bosatte sig i Stockholm 1834 och försörjde sig till en början främst som översättare och lärare i engelska språket samtidigt som han studerade fornsvenska och svensk litteratur. År 1839 lärde han känna Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (1818–1889), då nybliven amanuens vid Kungliga biblioteket i Stockholm. Det gemensamma intresset för forntidshistoria och folklivsforskning gjorde att de två männen under 1840-talet tillsammans engagerade sig i två stora folkloristiska insamlings- och utgivningsprojekt kring folksagor och sägner respektive folkvisor. Målsättningen för båda projekten var att åstadkomma utgåvor som redovisade det samlade nationella kulturarvet inom områdena. Den samling manuskript efter George Stephens som upphittades på Växjö stadsbibliotek 2004–2005 har främst sin upprinnelse i detta samarbete med Hyltén-Cavallius.

Hyltén-Cavallius var anställd vid Kungliga biblioteket 1839–59 men lämnade i princip arbetet där 1856 då han blev direktör för Kungliga teatrarna. Åren 1860–64 var han diplomat i Brasilien. Han återvände sedan till Sverige och bosatte sig då i Småland. Hans huvudverk, den etnologiska pionjärstudien Värend och virdarna utkom 1863–68. Genom sina samlingar lade han 1867 grunden till Smålands museum i Växjö.

Hyltén-Cavallius och Stephens utgivningsprojekt beskrivs utförligt av Bengt R. Jonsson i Svensk balladtradition I (Stockholm, 1967, s. 527ff.). Den insamlingsverksamhet som Stephens kom att ägna sig åt inom ramen för samarbetet med Hyltén-Cavallius rörde i första hand avskrifter ur äldre visböcker som fanns bevarade i bl.a. Kungliga biblioteket i Stockholm och universitetsbiblioteket i Uppsala. Det har inte gått att med säkerhet fastställa i vilken utsträckning han själv gjorde primäruppteckningar av folkvisor eller annan folkloristik i levande tradition.

1851 fick Stephens tjänst som lektor i engelska språket och litteraturen vid Köpenhamns universitet och utnämndes 1855 till professor i dessa ämnen. Han bosatte sig i Köpenhamn och återupptog snart vid sidan om sin lärargärning vid universitetet sina studier i nordisk forntidshistoria och folkloristik. Det projekt om att ge ut folkvisor som han och Gunnar Olof Hyltén-Cavallius arbetat med sedan början av 1840-talet hade då gått i stå på grund av en konflikt med det tryckeri som engagerats för utgivningen och som tryckt projektets första band Sveriges historiska och politiska visor. Första delen. Från äldre tider intill år 1650 (Örebro, 1853). Brevväxling mellan Hyltén-Cavallius och Stephens visar emellertid att planerna ändå hölls vid liv in på 1860-talet. Det är också under denna period som en stor del av de 1 000 manuskriptsidorna i GSMS tillkom eller hopbringades.

Redan före sin flytt till Köpenhamn hade Stephens brevkontakt med den danske folklivsforskaren Svend Grundtvig (1824–1883) som för Danmarks del under 1840-talet påbörjat ett utgivningsprojekt för folkvisor som både i uppläggning och syfte hade stora likheter med den utgivning Hyltén-Cavallius och Stephens planerade. I motsats till deras projekt kom Grundtvigs utgivning att bli framgångsrik. 1853 utkom första bandet av Danmarks gamle Folkeviser (DgF) och Grundtvig kom själv att leda utgivningen av ytterligare två band. När Stephens flyttade till Köpenhamn blev kontakterna mellan honom och Grundtvig tätare och genom Stephens förmedling kunde så småningom det material som han själv och Hyltén-Cavallius förberett för utgivning av en svensk folkviseutgåva ställas till Grundtvigs förfogande. Detta material, som idag förvaras under beteckningen Vs 3 i Kungliga biblioteket (KB) i Stockholm, bestod av renskrifter av primäruppteckningar och diverse uppskrifter av folkvisor som ordnats systematiskt i en tryckförlaga. Stephens forskarkollega Hyltén-Cavallius hade sett till att detta tryckmanuskript deponerades på KB i samband med att han lämnade sin anställning där. Själva det originalmaterial (primäruppteckningar och andra uppskrifter av folkvisor) som tryckmanuskriptet byggde på, fanns då fortfarande i Hyltén-Cavallius ägo. Materialet hamnade så småningom också på Kungliga biblioteket och fick där beteckningen Vs 4. Tryckmanuskriptet (dvs. nuvarande Vs 3) lånades ut till Grundtvig någon gång under 1850-talet och sändes tillbaka till KB i juni 1860. Under denna period ser Stephens också till att kopiera stora delar av Vs 3 samt att för egen räkning ta hand om de transkriptioner av visor i äldre manuskript (bl.a. handskrivna visböcker från sent 1500-tal och framöver) som han gjort i Stockholm och Uppsala. Detta senare material ansåg han vara privat egendom varför han på de ställen där han avlägsnade dem från Vs 3 satte in en hänvisning till den originalhandling han skrivit av. Det material som han på detta sätt samlade ihop i Köpenhamn kom att utgöra en substantiell del av den samling på Växjö stadsbibliotek som nu fått beteckningen GSMS. Tilläggas skall att Stephens också för Grundtvigs räkning kopierade material ur Vs 3. Detta material användes av Grundtvig i de kommentarer till danska visuppteckningar som han infogade i DgF.

Flera manuskript i GSMS utgör således avskrifter av de renskrifter av primäruppteckningar (gjorda av Hyltén-Cavallius och andra) som Stephens själv gjort under 1840-talet. Vid den genomgång av manuskript i GSMS som gjorts inom ramen för projektet Digitalisering och nätpublicering av medeltida ballader (Växjö universitet 2008–2010) har vi upptäckt ett flertal exempel på förekomsten av samma avskrivningsfel gentemot primäruppteckningen (som regel förvarad i KB Vs 4) i såväl GSMS som Vs 3. Det mest sannolika scenariot är att felet uppstod när Stephens kopierade sina egna renskrifter i Köpenhamn på 1850-talet då han inte hade tillgång till originaluppskrifterna (sedermera Vs 4) som vid denna tid fanns hos Hyltén-Cavallius i Stockholm. Alternativet att Stephens skulle ha framställt två renskrifter av varje uppteckning redan på 1840-talet är mindre troligt.

Under 1850-talet kom Stephens vidare att också göra avskrifter av några sällsynta skillingtryck som han samlat under sin period i Sverige, men som han vid sin avresa till Köpenhamn överlämnat till Kungliga biblioteket i Stockholm. Dessa avskrifter finns också i GSMS. Sannolikt ingick de skillingtryck som Stephens skrev av också i det material som KB lånade ut till Grundtvig och Stephens under 1850-talet.

Enligt Karin Eriksson, som gjorde den första noggranna genomgången och forskningen om GSMS 2006/2007, kan en stor del av samlingens innehåll knytas till det intresse för folkloristik inklusive folkvisor som Stephens främst odlade under 1840-talet och i viss begränsad utsträckning under följande årtionde. Efter flytten till Köpenhamn 1851 tar hans intresse för runforskning successivt över och hans arbeten inom detta område är stoff som dominerar de biografiska artiklar och notiser som skrivits om honom. Hans insatser för runforskningen speglas i mycket begränsad utsträckning i GSMS, och den som inom detta område söker material efter honom får gå till annat material som han lämnat efter sig.

Materialkategorier och genrer i GSMS

Allmänt gäller att det vi idag kallar GSMS är en mycket heterogen samling. Tyngdpunkten i samlingen är folkloristiskt material hopbragt under perioden 1840–1860 men i den återfinns även material från senare tidpunkter. Samlingen är i sitt nuvarande skick uppdelad på fyra arkivlådor. Innehållet i tre av dessa upptäcktes under perioden 2004–februari 2005, och arbetet med att förteckna detta påbörjades redan i november 2004 vid Smålands musikarkiv i samband med att ett mindre antal småländska visuppteckningar som kommit att skiljas från huvudsamlingen påträffats. Förteckningen, gjord i databasprogrammet FileMaker, kom att omfatta innehållet i arkivkartongerna 1–3. I samband med upprättandet av den gjordes också en löpande numrering av manuskriptbladen i kartongerna 1–3. Denna numrering upptar drygt 900 poster. Innehållet i den fjärde arkivlådan, som påträffades av Torsten Persson i samband med arbete med en kandidatuppsats hösten 2005, har däremot varken numrerats eller förtecknats. Detta beror främst på att det finns många frågetecken kring om det skall räknas som del av GSMS eller ej. Bl.a. finns det i lådan enstaka tryck daterade efter George Stephens död 1895. På grund av denna osäkerhet kring innehållet i arkivkartong 4 begränsade Karin Eriksson sin genomgång av GSMS till arkivkartongerna 1–3.

Någon översiktlig förteckning över vilka genrer som finns företrädda i GSMS har ännu inte gjorts. Preliminära noteringar i en FileMaker-bas som upprättats för samlingen visar emellertid att den utöver medeltida ballader bl.a. innehåller:

Andliga visor och psalmer

Danslekar

Efterklangsvisor

Lyriska visor

Ramsor

Skillingtrycksvisor

Skämtvisor

Sånglekar

Vaggvisor

En tredjedel av manuskripten i samlingen har emellertid förtecknats i databasen utan att någon information förts in i fältet ”Typ”, och det innebär att den för närvarande inte kan ge besked om hur många lyriska visor, efterklangsvisor etc. som finns i samlingen. När förteckningen upprättades koncentrerades intresset främst till att lokalisera de medeltida ballader som samlingen kunde tänkas rymma, och för denna genre är förteckningen efter vissa kompletteringar någorlunda pålitlig. En sökning på genren ”Ballad” i fältet ”Typ” visar således att ca 390 manuskriptblad har ett innehåll som kan relateras till denna genre.

Foto: Tommy Olofsson.