Smålands Musikarkiv

Fördjupad bakgrund om arkivet

Smålands Musikarkiv i Växjö bildades 1992 och är ett i raden av regionala arkiv för musikaliska folkminnen och dokumentation av lokal musik. Samlingarna består huvudsakligen av inspelat material av främst småländska spelmän samt regionalt hemmahörande musikalier (noter). Under senare år har även samlingarna kompletterats med en omfattande dokumentation kring populärmusik och nöjestraditioner i södra Småland. Arkivet har också omfattande blåsmusiksamlingar, där basen utgörs av Kronobergs regementes gamla notbibliotek. Till blåsmusiksamlingarna hör också en mängd äldre och nyare arrangemang för mässingskvartetter och kvintetter, samt en rad donationer från olika musikkårer i södra Sverige.

Smålands Musikarkiv fick sin organisatoriska start i ett nationellt uppdrag: Svenskt Visarkiv, bildat år 1951, gav under 1970- och 80-talet regionala insamlare i uppdrag att dokumentera sin trakts folkmusik. Detta arbete understöddes av ideella och musikpolitiska intressenter, men när uppdraget var slutfört blev det i landet i stort olika lösningar på vem som skulle ansvara för det insamlade materialet. I Småland togs det tillvara på ett sätt som kom att få betydelse för tillgänglighet och förmåga till musikalisk fortlevnad. Detta beror på att det småländska folkmusikmaterialet fick sin hemvist hos Landstinget i Kronobergs län i form av ett fristående arkiv med en verksamhetsmässig samhörighet med länsmusiken.

Ett av arkivets främsta uppdrag blev i det här sammanhanget att på olika sätt levandegöra och förmedla dess samlingar. Detta gör arkivet unikt i jämförelse med andra regionala motsvarigheter i landet, där oftast länsmuseer eller andra aktörer blivit huvudmän.

Staden Växjö hade sedan tidigare omfattande notsamlingar av stort kulturhistoriskt värde som fick en hemvist i arkivet eller som kom att förmedlas av detta. Dessa musikalier vittnar stadens rika musiktradition. Man kan spekulera om huruvida arkivets placering i Växjö kan vara en följd av att denna starka musiktradition skapat ett klimat som gett musikinstitutioner en särskild status och etableringsförmåga.

Bakom etableringen av musikarkiv i både vårt land och internationellt finns en bakomliggande ideologi med rötter i 1700-talets upplysningstankar. Att söka efter och dokumentera sitt musikaliska ursprung av bevarandeskäl och nationell stolthet eller i opposition mot rådande kultur- eller samhällssyn har upplevts som en angelägenhet både för enskilda entusiaster och för samhället i stort. Bakom detta kan man faktiskt också finna en av orsakerna till uppkomsten av en sanktionerad kulturpolitik i vårt land. Den ursprungliga ideologin inrymde storslagna idéer som låg bakom insamlingen av ”folkets” och landsbygdens musik. Man ville genom detta förfarande rädda, men även påvisa den egna kulturens särart. Det var därför viktigt att finna en så ursprunglig och ”oblandad” musik som möjligt. I Småland gjordes redan under slutet av 1600-talet de första egentliga folkmusikuppteckningarna i Sverige. Detta innebar att landskapet återigen blev uppmärksammat under 1800-talet. Under 1900-talet mattades intresset något till förmån för andra landskap, men 1960- och 70-talets ideologiska strömningar medförde att inte minst folkmusikintresset i Småland tog fart igen.

Musiklivet i ett samhälle kan på många sätt ses som en ingång i det samma. I en bredare bemärkelse är det en viktig uppgift för ett regionalt musikarkiv att påvisa hur samhällsutveckling är sammankopplad med idéer och mänskliga initiativ, vilket både föder behov och skapar förutsättningar i form av politik och pengar o.s.v., inte minst på musikkulturens område.

Det lokala musiklivet har alltid varit beroende av människor som ”vill och kan”, men dessa har i sin tur influerats av och ingått i – medvetet eller omedvetet – i ett större musikaliskt och idémässigt sammanhang. Man kan relativt lätt påvisa hur den musikaliska dokumentationen utgått från ett europeiskt behov, som sedan fortplantats på ett nationellt och lokalt plan och som sedan kan förklara hur ett musikarkiv kan uppstå och motiveras i Småland och i staden Växjö.

Av olika skäl har det upplevts angeläget att samla in musik i form av uppteckningar eller inspelningar och arkivera denna för framtiden. Den musikaliska dokumentationen har förutsatt ett särskilt intresse eller förmåga hos insamlarna att avgöra vad som skulle bevaras. Kriterier för vad som utgör ”sant eller falskt – ”äkta eller oäkta” har debatteratsm fram till våra dagar.

Musik är en påtaglig kulturyttring men undflyende och föränderlig till sin karaktär. Att fånga ett musikaliskt ögonblick genom inspelning eller transkribering kan vara ett sätt att stanna tiden. Detta har på många sätt blivit tydligare i vår skriftbaserade kultur i takt med att muntlig tradition och förmågan att tradera blivit alltmer sällsynt. I våra dagar har fokus kommit att hamna på själva bruket eller upplevelsen av det regionala och folkmusikaliska arvet, likt annan musik som vi tar till oss genom moderna distributionskanaler och media. Den tidigare intellektualiseringen och idealiseringen av musiken har alltså minskat. Denna idealisering har dock varit en förutsättning för intresset och aktiviteten runt att samla in och dokumentera musik till eftervärlden.