Tusen och en natt del 2

Evert Lundberg � basist i Ben Feggans och Rockys

�Jag kom till v�rlden 1915 och v�xte upp i V�rnamo�, s�ger Evert Lundberg som var tio �r d� han k�pte sv�gerns mandolin f�r n�gra kronor. �Den h�ngde p� v�ggen och han spelade aldrig p� den�. Evert l�rde sig snart n�gra ackord. De f�rsta offentliga spelningarna var d� scoutk�ren han var med i hade utflykter.

D� skolan var avklarat blev det jobb som springpojke hos fotograf Oscar Hertzberg i V�rnamo. �Hans son, Bertil Hertzberg, hade fotoatelj� i Ljungby, en dag ringde han och fr�gade om han fick l�na mig ett tag. Det var s�, som mycket annat i mitt liv, som jag mest av en slump kom in i musiken p� allvar�. F�r det visade sig att Bertil Hertzberg hade en fiol som Evert g�rna fick l�na. �Jag kunde ju lite fr�n mitt mandolinspelande och sedan tog jag lektioner av Kalle Bergstr�m�. Det var klassisk musik med undervisning ett par timmar i veckan. Att f�rdigheterna p� fiol ganska snart skulle leda till dansbanor runt om i trakten fanns inte p� kartan.

Men samtidigt fanns en dansorkester i Ljungby som beh�vde en kontrabasist. De fick reda p� att i fotoaff�ren arbetade en ung grabb som p� fritiden spelade fiol. Allt som kr�vdes var att han skaffade sig en kontrabas. �Jag fick hj�lp av Bertil Hertzberg att k�pa en f�r trehundra kronor p� avbetalning.� Pianisten och dragspelaren Hilmer Carlsson var ledare f�r orkestern. De hade spelat ett par �r, utan att egentligen ha n�got namn. �Det var nog d� jag kommit med som tenorsaxofonisten G�sta Andersson en dag tyckte vi skulle kalla oss f�r Ben Feggans men jag vet inte varifr�n namnet kommer�.

Ben Feggans

Ben Feggans hade ungef�r samma repertoar som s� m�nga andra svenska orkestrar i mitten av 30-talet. Inhemska schlagerl�tar blandades med jazzigt amerikanskt. Varje danskv�ll blev det ocks� n�gra tangol�tar med Evert p� fiol och Hilmer p� dragspel. Den blev ocks� n�gra danser d� Evert stod f�r refr�ngs�ngen genom en tratt av celluloid. Ben Feggans spelade ofta i Ljungby, b�de i Folkparken och p� Marmis. Sedan var det dansbanor i Markaryd, V�rnamo och inte minst Bj�rnum i norra Sk�ne. Gaget var sju kronor per man och orkestern tr�ngde alltid ihop sig i en taxi med kontrabasen p� taket och trummorna d�r de var minst i v�gen.

Sista spelningen f�r Evert med Ben Feggans var ny�rsafton 1936, d� det var stora festligheter f�r den nyblivna staden Ljungby. Men han hade d� l�mnat Ljungby, k�pt en egen fotoaff�r i Vislanda och Annandag jul redan debuterat som kontrabasist i Rockys. Vislandaorkestern Rockys leddes av Bertil Friman. Repertoaren var ungef�r samma som i Ben Feggans. �En skillnad var att jag spelade saxofon i ett par l�tar men annars var det schlagerl�tar och mycket av den amerikanska jazzen som vi spelade�.

Rockys

Det blev spelning till dans l�rdag och s�ndag. Foxtrot, vals eller tango. Aldrig hambo eller schottis som en del andra orkestrar spelade. Gaget kunde ibland g� upp till tjugofem kronor per man. F�rutom Vislanda Folkpark var Rockys ofta i Lammhult. Varje Valborg och Ny�rsafton bokades de till Tingsryd hotell. N�gra g�nger hyrde orkestern dansbanan i Hjortsberga och anordnade danser i egen regi. Evert Lundberg var med i Rockys i drygt tio �r men fortsatte sedan i andra konstellationer. Det blev klassisk musik i Vislanda musikcirkel, Allboorkestern, V�xj� Orkesterf�rening, en str�kvartett under tio �r och inte minst folkmusik med Skatel�vs spelmanslag.

1998 skivdebuterade han med �Evert Lundberg sjunger och spelar egna och andras visor�. En CD som spelades in i studion i Holkya och f�ljts av ytterligare skivor i egen regi.

�Det har blivit mycket musik f�r mig, m�nga musikaliska minnen och ett av de starkaste �r d� Duke Ellingtons orkester spelade i V�xj� 1939. L�roverkets aula var fullsatt. Vilka makal�sa musiker, rena rama dr�mmen att h�ra en orkester av s�dan v�rldsklass�, s�ger Evert och plockar fram konsertprogrammet.