Han blev känd som Finn Alberth, men också Onkel Finn eller Gammeldansken. Från början var det Finn Albertssen. Född 1924 på Ärö, en liten ö söder om Fyn men uppvuxen i Köpenhamn.

Här följer några brottstycken ur en två timmar lång intervju som gjordes den 2/2 2006.

”Hela släkten var sjöfolk, min far var sjökapten och egentligen var det väl något jag också skulle bli. Men så blev det inte. Det blev tidigt musik. Jag fick ett dragspel som 4-åring, sedan blev det fiol och inte minst cello. 1942 tog jag cellistexamen på konservatoriet i Köpenhamn. Efter den vanliga skolan gick jag ett par år på en handelsskola i Köpenhamn och därefter universitetet i Århus.

Det dröjde inte många veckor innan jag kom i kontakt med studentrevyn. Jag skrev tre revyer och vi hade också en orkester som spelade dansmusik. Det var då, sommaren 1950, som Duke Ellington skulle komma till stan. Jag skulle ordna lite välkomstmusik då färjan anlände. Det blev Mood Indigo men jag är inte helt säker på att han tyckte vi var särskilt bra. Men hur det nu kom sig så fick jag träffa honom lite senare och vi spelade Sophisticated Lady på ett piano tillsammans. Inte inför publik, som jag fick göra med jazzpianisten Erroll Garner. Jag hade träffat honom i Köpenhamn, han bjöds hem till mina föräldrar och då undrade han om det fanns någon typisk dansk melodi vi kunde lära honom. Det fick bli Det var en lördagsaften. Något år senare gick jag och såg Erroll Garner i Paris. Han fick se mig i publiken och lockade upp mig på scenen och då spelade vi fyrhändigt den kända danska melodin.

Det var under 50-talet jag på allvar hamnade i underhållningsbranschen. Jag hade en egen orkester och det blev inte bara Danmark och Sverige utan också Norge, Island och Tyskland. Jag var restaurangmusiker. Bodde ett tag i Eskilstuna. Jag medverkade vid några konserter i Växjö och kom då i kontakt med många duktiga musiker. Några gånger ledde jag tillfälligt hopsatta orkestrar med enbart musiker från Växjö, några kom nog också från Alvesta. Jag hade 1954 också ett lite längre engagemang på restaurang Tre Rosor i Växjö.

Några år senare hamnade jag på Hamburger Börs i Stockholm. Leif Malm som då var artistchef för de svenska folkparkerna frågade om jag kunde göra en nattshow. Gösta Nilsson från orkestern Telstar var en av musikerna. Det var där på Hamburger Börs jag kom i kontakt med många svenska artister, som jag sedan kom att samarbeta med.
Kontaktnätet växte. Det blev underhållning av olika slag, både i TV och på scen med artister som Festfolket (som senare blev Abba), Svenne & Lotta, Sylvia Vrethammar, Anni-Frid Lyngstad, Lasse Berghagen, Anna-Lena Löfgren, Roland Cedermark, Bertil Boo, Lasse Lönndahl och många många fler. Jag gjorde också många shower på Finlandsbåtarna. I slutet av 70-talet blev det en programserie i TV som gick under namnet Diskotaket. Stefan ”Julius” Malmström var den andre programledaren. Unga okända förmågor inom olika genrer uppträdde. En var en ung duktig pianist vid namn Per Tengstrand. Sedan hade vi med en hel del popgrupper i programmet.

1972 köpte jag och min hustru Ann en nedlagd biograf i Rottne, ett par mil norr om Växjö, som döptes till Cinematorpet. Det blev också en konsertlokal där många av traktens musikanter spelade”.

Intervjun finns i sin helhet på Smålands musikarkiv.