Lars Masseck har spelat i många orkestrar. Redan i början av 1950-talet bildade han och några kompisar en orkester som fick namnet Lasses – piano, tre klarinetter och trummor. Och det var Lasse Masseck som satt vid pianot.

Sven Damberg, orkesterledare i Norrhult, behövde i början av juni 1953 en pianist. ”Han ringde och frågade om jag kunde vara med för deras pianist hade blivit sjuk. Och jag minns fortfarande första spelningen i Härlöv”, berättar Lasse. ”Vi samlades vid Norrhults Taxi klockan fem. Det var ingen i orkestern som hade bil så vi åkte med ”Nisse på Taxi” i hans Volvodroska med kontrabasen och bastrumman på takräcket”. Repertoaren för orkestern var baserad på amerikanska jazzlåtar, men det fanns även en och annan svensk schlager.

Efter ett par år som vikarie blev han ordinarie 1955 och var med tills orkestern upplöstes året därpå när flera av grabbarna skulle in i lumpen. Under sin egen lumpartid på I11 i Växjö fick Lasse för första gången hoppa in som vikarie i Garvis orkester, den tidens populäraste orkester i länet under ledning av trumpetaren och sångaren Allan ”Garvis” Carlsson. Med sitt stora musikintresse fick Lars Masseck jobb på Carlesons musikaffär i Växjö, något som ledde till kontakt med åtskilliga andra musiker i länet. Och även inhopp i flera olika band, bland annat Berglunds.

I början av 60-talet hörde Allan ”Garvis” Carlsson av sig igen. Det ledde till tre år i orkestern. ”Kanske de absolut roligaste under mina år som musiker. Med massor av spelningar på Folkan och Parken i Växjö. Och en gång i månaden i Tranås, där vi för övrigt alltid spelade på nyårsafton.”

Han var pianist vid inspelningen 1962 i Metronome-studion i Stockholm, då orkestern under några timmar spelade in musik som hade räckt till en hel LP. Men inspelningen gjordes ”mest för att dokumentera orkestern” eftersom Bruno Nilsson och Lars ”Snaggen” Söderström skulle sluta. Övriga medverkande var: ”Garvis” Carlsson, ”Biffen” Sundström och Ingvar Persson. Musikerna fick med sig var sitt rullband till bandspelaren där hemma. Så det skulle dröja några år innan Lars Masseck hamnade på en ”riktig” skiva.

Efter Garvis var det dags för Flamingoorkestern under Lasse Tegvalls ledning. Men även den tiden tog slut efter tre-fyra år. ”En dag ringde Lasse Johansson – som hade haft bandet Lasses i Vislanda – och berättade att han tagit över Bigges orkester i Ljungby och undrade om jag ville komma med.” Lasse Masseck nappade på erbjudandet, även om det skulle bli en hel del pendlande.

Namnet på orkestern ändrades till Bigge Bolméhs. Med sångerskan Ywonn Laeila vid mikrofonen blev de populära på dansbanorna i södra Sverige och fick också spela in ett par singelskivor. Under ett antal år spelade han i Bigge Bolméhs dansband, men också i det av Lasse Johansson nystartade Bigge Bolméhs storband. Samtidigt hade Lasse Masseck i ”det civila” gjort karriär som bankman, ett jobb som tog allt mer av hans tid. Till slut blev det för mycket med alla resor och spelningar.

Men en dag 1995 ringde ”Snaggen” och berättade att Garvis orkester för en kväll skulle återbildas för att hylla kapellmästaren på hans 70-årsdag. Den här unika spelningen ledde till att ett antal av musikerna fortsatte att spela med nya gruppnamnet Club 62 – en återförening som kom att hålla i 15 år! Fast under de här åren var det mest spelningar i kyrkor. Framträdande gjordes även tillsammans med ”Snaggen” och inte minst med Ingvar Persson.