Från Musikarkivets intervju nr 240, gjord den 27 juli 2010, berättar Klas Danielsson några minnen från nöjeslivet i Åseda under 1960-talet.

”Första gången jag var i Folkparken var 1962. Jag hade fått biljett av en kusin som inte kunde gå. Lill-Babs kom ut på scenen med en flaska Champis i handen och ställde den med etiketten framåt. Jag var bara tolv år men insåg att det där hade hon nog fått betalt för att göra. En annan gång var Lasse Lönndahl där och min lillasyster Sara blev fotograferad tillsammans med honom bakom scenen. Malmstenstruppen kom varje sommar och många av den tidens svenska artister. Och sedan var det varje år Olsmässan sista helgen i juli. Förr i tiden kunde det gå vilt till, sägs det, men på 60-talet hade det lugnat ner sig.

Under högstadietiden började vi ungdomar hänga där lite oftare. Det buggades mycket på dansbanan. Pojkarna hade brylcreem i håret, de var några år äldre och tillhörde på något sätt en annan generation. Men på skoldanserna som vi hade ett par gånger per år kunde det skakas loss. Då var det mera min musik och det var nästan alltid något popband som spelade.

Vi hade en popklubb i Åseda, som låg i den byggnad där brandkåren och en bilverkstad finns idag. The Twins med bröderna Gross spelade där. Stefan Nilsson sjöng och han var först i Åseda med långt hår. Bandet hade fräcka affischer men jag vet inte om de någonsin spelade utanför Åseda. Andra grupper från trakten spelade där också. Också någon tidig upplaga av Thorleifs.

Sedan fanns det Folkets hus, som inrymde ett bibliotek där min mor jobbade en kväll i veckan. En gång satt jag där och väntade på att hon skulle stänga. Då hördes ett väldigt liv från ett rum i källaren där man ibland hade dans. Det visade sig vara Hep Stars som spelade. Det var i december 1964 och innan de hade hamnat på Tio-i-topp. Så det måste ha varit en tidig spelning för dem utanför stockholmstrakten.

Ungdomarna i Åseda tog också del av nöjeslivet en bit från samhället. Vi kunde åka till Borgen i Lenhovda eller Folkets Hus i Klavreström. En gång var Bernt Enghards orkester där med Agneta Fältskog som vokalissa. Men just den kvällen drogs många i publiken till en improviserad armbrytartävling i en angränsande lokal.

Ett par mil från Åseda hade vi Kärringryggen i Virserum. Det var alltid någon som hade tillgång till en bil där så många som möjligt kunde klämmas in. Jag fick en autograf på ett cigarrettpaket av Tor-Erik Rautio i Shanes. Det var nog samma kväll som Rupert Davies var där. Han sjöng gamla engelska sånger och var då känd som kommissarie Maigret från en teveserie.

Det hände också att vi åkte på logdanser i Drevs Rödje och till Idesjö loge. Men sedan kom 70-talet, jag flyttade till Växjö. Det blev Mjödner och Barbarella men det är en helt annan historia.”