Musik i tryck (del 1)
Vi lyssnar på musik med våra öron men vi tar också del av den genom ögonen. Det kan vara noter, musiktidningar eller böcker om musik och musiker.
Musiker som var verksamma på 40- och 50-talen har berättat i intervjuer att de köpte noter på Carleson eller Hagströms. En musiker i en orkester några mil från Växjö avslöjar att de ”prenumererade” på noter från Carlesons. Det fungerade så att ett par gånger per år fick de utskickat sådant som förhoppningsvis kunde passa orkestern. Noterna gicks igenom. De som inte föll i smaken skickades tillbaka, tillsammans med betalningen för noterna som behölls.
Ibland skickade man efter per postorder, men varje melodi kostade några kronor. Att ha en omfattande notsamling och hela tiden hålla orkestern uppdaterad klarade inte alla av. Några gick så långt att de satt klistrade vid radion och transkriberade från högtalaren så gott det gick. För popmusikerna på 60-talet var det ungefär samma. Att spela efter noter hade dock minskat. Man ”härmade” istället så gott det gick. Både musiken och texten. De som inte var bevandrade i engelska språket hade ibland knappt en aning om vad texten egentligen handlade om.
Den viktigaste musiktidningen för ”jazzgenerationen” var Orkesterjournalen, som startade 1933 och finns än idag, tätt följd av Estrad som gavs ut åren 1939-1963. Tidningarna innehöll mer eller mindre allt som utövande musiker och den jazzintresserade publiken behövde. Kunniga i engelska språket hade också tidningen Melody Maker som började ges ut redan 1926.
Bildjournalen blev för nästa generation ett viktigt nöjesorgan. Första numret gavs ut 1954 och tidningen var från början mest inriktad på filmvärlden. Framsidan pryddes oftast av filmstjärnor. Men vintern 1958 var det så Elvis Presleys tur, med Tommy Steele på baksidan. Det blev mer och mer musik. Lagom till julen 1963 kom första popbandet, The Beatles, på omslaget. Sedan blev det allt mer pop. Tidningen hade ibland stora Elefantbilder som fick pryda många tonårsrum. Några svenska popband spelade in exklusivt för Bildjournalen, skivorna medföljde som tunna och böjliga flexiskivor. Sista numret av tidningen kom sommaren 1969.
Antalet musiktidningar ökade under 60-talet och årtionden framåt. Vi fick tidningar som Idolnytt, Musikens Makt, Ny Musik, Schlager och Pop. Av den utländska pressen kan nämnas New Musical Express, Melody Maker (som fortfarande var igång), Rave och Rolling Stone.
Den svenska dagspressen bevakade tidigt musikscenen både lokalt och globalt. Några längre artiklar var det aldrig fråga om. Smålandsposten skrev kortfattat om artistframträdande i Kvarnhagen, Järnvägsrestaurangen och Folkets park redan på 1910-talet. Även notiser om artistframträdande på andra platser i länet kunde förekomma. Musikbevakningen ökade efter hand men först på 1960-talet började det bli vanligt med nöjesredaktörer på tidningarna.
Böcker i ämnet musik har funnits länge. Både att köpa och att låna på bibliotek. Det var böcker om klassisk musik, ofta ”tungläst” och främst avsett för de redan insatta. Jazzen etablerade sig på allvar hos oss som en egen genre i slutet av 1920-talet. Några böcker om den nya musiken fanns inte. Det var först med Orkesterjournalen och Estrad det kom läsning i någon större omfattning. Böcker på svenska om jazz, om än i ett litet antal, började komma på 1940-talet. Standardverket Jazzens väg av Olle Helander utkom 1947. Jazzböckernas antal ökade sedan.
Då böcker om popmusik började dyka upp hade den några år på nacken. Att en bok om The Beatles kom redan 1964 är därför lite unikt. Precis som för jazzgenerationen trettio år tidigare var det tidningarna som de intresserade fick vända sig till. Detta kom att förändras och hur det är idag med noter, tidningar och böcker kan du läsa i del 2 av Musik i tryck!
